Garvämnen verkar sammandragande på slemhinnor och används med fördel vid till exempel diarré och hemorrojder. Garvämnen har fått sitt namn för att man använder dem vid garvning av läder

En av garvämnets egenskaper är att de är antiseptiska. Detta för att de fäller ut protein och på så sätt "äter upp" bakteriernas mat. Garvämnet gör nytta vid direktkontakt med hud och slemhinnor; alltså i munnen och svalgets slemhinnor, i mag- och tarmkanalen samt utvärtes på huden.

Garvämnen kan användas invärtes till diarré och sårig munhåla. Utvärtes kan det brukas mot frostskador och brännskadad hud samt till hemorrojder. Dess sammandragande verkan gör även garvämnen till blodstillande.

Du finner garvämnen i nästan alla växter och rosmarin, salvia och timjan är några av de växter som innehåller något mer än andra. Smaken är sammandragande, aningen besk och garvämnen löser sig lätt i både vatten och alkohol.

Garvämnen är kvävefria och vattenlösliga ämnen. Du hittar garvämnen särskilt i omogna frukter, blad och bark. Garvämnen förlorar sin verkan vid kontakt med syre vilket innebär att hållbarheten är ganska kort.

I vissa växter fungerar garvämnen i kombination med andra växtämnen. I en del andra växter kan de motverka medicinsk effekt av droger. Man vet inte säkert varför garvämnen existerar i växter men tror att ämnet ger dem ett slags skydd mot mikroorganismer